Kontrollerna som orienteraren söker sig fram till utgörs av olika typer av terrängföremål, exempelvis stigförgreningar, stenar, höjder, sankmarker med mera. Dessa markeras på kartan med en ring och i terrängen som regel av orangevita nylonskärmar.
"Stämpla vid kontrollen" är ett utryck som förknippas med orientering. I själva verket handlar det om att någon form av registrering ska ske för att ha bevis för att löparen passerat kontrollpunkten.
Från början var kontrollerna ofta bemannade och man fick en skriven signatur på att man passerat. Därefter följde en lång period med stämpling i form av en penna med stämpeldyna, vilket också ligger till grund för begreppet "stämpla".
I slutet av 1960-talet slog stiftklämman igenom och var det allenarådande fram till mitten av 1990-talet. Då kom den elektroniska registreringen på allvar in i bilden och sedan millennieskiftet är det i praktiken alltid elektronisk stämpling som gäller på tävlingar, och som regel även på klubbträningsarrangemang.